Det leende landet
Thailand. Efter tre veckor i landet har jag en hel del att beratta. Bered dig pa en monsterinlagg.
I Bangkok spenderade vi fem dagar. De gick at till en massa inhandlande av thaibyxor och andra slappa och skona klader som vi langtat efter. Beata kopte ett nytt fint teleobjektiv till sin feta kamera och aven jag lade lite extra slantar pa en liten kompaktkamera. Vi har lange klagat pa att vi inte kunnat ta nagra kvallsbilder eftersom vi bara har stora kameror. Hittills ar jag supernojd med min nya leksak. Pa Khaosan Road hittade jag aven varldens storsta och godaste tonfiskbaguette.
Vi lyxade till det lite och tog nattaget ner till Suratthani. Tagen har ar inte som i Kina, dar man fick en hard, pytteliten man inte kan sitta upp i och anvanda, flackiga lakan. Har var det mjukt, brett och tagvardarna kom och baddade at en. Man fick till och med ett litet drapperi! Numera ar vi aven sa vana vid att aka tag att vi gick och lade oss med en gang och somnade innan atta. Morgonen efter var vi framme, steg av taget for att ga pa en proppfull lokalbuss in till Suratthani town. Darifran tag vi en ny buss ut till Donsak Pier och steg pa farjan till Koh Phangan. Dar traffade vi australiensaren Mark som visade oss det basta stallet att bo pa. Knappt hade vi hunnit checka in i var pyttelilla och otroligt enkla bungalow innan vi fick en ny basta van: stockholmaren Andreas, som hade gjort illa sin fot nar han kort moppe full nagra kvallar innan. Hans haltande roade oss i flera dagar.
Full Moon Partyt den 12 december var orsaken till var vallfard till Koh Phangan. Men det missade jag. Istallet lag och i sangen, magsjuk, en hel dag och och en hel natt. Och lite till. Bea hade dock jatteskoj, men lyckades pa nagot satt bli fimpad pa armen, vilket kanske inte var det roligaste som hant. Men vi skoter om det kottiga saret med sprit och jodopax och nu borjar det se jattefint ut.
Andreas skulle vidare till den nordostra delen av on, dar det tydligen skulle vara jattefint. Vi ville folja med. Och efter det var planen att aka till Koh Tao. Men som vanligt blev alla vara planer andrade, sa vi tog Andreas i handen och drog med oss honom till Koh Samui. Dar vantade Beas gamla van Moa och hennes pojkvan Andreas, som tydligen gatt fran spinkig liten pojk till stor valtranad karl sedan Bea senast sag honom. Nagot Bea kommenterade kanske lite for manga ganger de forsta 30 minutrarna. Pa farjan till Koh Samui traffade vi aven tva brottare fran Vasteras, Morgan och Jonte, som foljde med oss.
Koh Samui ar en trevlig o, speciellt nar man inte bor vid den stora, turistpackade stranden, utan vid en liten strand precis bredvid. Vi fem svenskar hyrde mopeder, korde runt som galningar och badade i vattenfall. Dar vi bodde var vi de enda gasterna, och vi blev snabbt goda vanner med agarna. En dag bestamde vi oss for att laga riktig svensk mat till dem. Sota Ning tog med oss till den lokala marknaden, dar vi skulle kopa alla ingredienser vi kunde tankas behova. Vi gick fram till en slaktare, pekade pa den enorma kobenet som hangde i en klove och sa: kan vi fa tva kilo? Det tog 10 minuter for honom att choppa den stora kottbiten till nagot som ens borjade likna kottfars. Men vi lyckades anda forvandla det till supergoda kottbullar. Till det hade vi potatismos, brunsas och gronsallad. Thailandarna tyckte om det och vi fullkomligt alskade det! Svensk mat har nog aldrig smakat sa gott.
Morgan och Jonte drog efter nagra dagar vidare till Koh Tao for att dyka, men jag och Bea stannade kvar i tva dagar till innan vi akte ner till Krabi. Andreas stannade kvar med sina nyanlanda stockholmskompisar. Val i Krabi akte vi direkt till Ao Nang dar vi motte upp kara gamla Lisa, som vi inte sett sedan vi akte fran Kina. Dagen efter tog vi en longtailboat till lilla stranden Tonsai, dar vi skulle fira jul. Vi klamde alla in oss i en pyttebungalow bakom en reggaebar och latade oss riktigt ordentligt i flera dagar. Strax efter kom Morgan och Jonte och aven Lisas van fran Kina, tysken Felix.
Pa julafton akte vi in till Ao Nang igen, staden, unnade oss lite internettid, kopte sma klappar till varandra och at jattegoda mackor. Pa kvallen blev det julklappsutdelning med rim, kycklingklubba och sticky rice till julmiddag och sjalvklart den nodvandiga Mekongwhiskeyn med redbull och cola som gloggsubstitut. Mor min skickade bilder pa granen, paket, skinkan och allt sant dar som ger mig en san acklig hemlangtan men jag forsokte ignorera det sa mycket som mojligt. Visst kandes det konstigt att inte vara hemma, men jag hade anda en riktigt, riktigt mysig jul.
Nu befinner vi oss pa Koh Phi Phi, dar vi antagligen stannar over nyar. Det kanns som om vi rest till Sverige, for alla har ar svenskar. Men det verkar mysigt. Vi unnade oss en riktigt dyr middag (40kr, hor och hapna!) for grabbarna, som inte ar sarskilt vana backpackers, maste ju fa sin lyx ibland. De aker till Bangkok innan nyar, men vi stannar kvar.
Den tredje januari ska vi vara ute ur landet, jag och Bea. Jag vet att jag sa att vi ska tillbaka till Kambodja, men som sagt andrar vi vara planer hela tiden. Vi ska nagon helt annanstans. Jag ska inte ens beratta var. Ni kan fa fundera pa det ett tag. Till nasta inlagg, kanske.
Hoppas ni alla hade en riktigt GOD JUL och far ett otroligt GOTT NYTT AR dar hemma.
Ni vet att jag alskar er.
Linda
I Bangkok spenderade vi fem dagar. De gick at till en massa inhandlande av thaibyxor och andra slappa och skona klader som vi langtat efter. Beata kopte ett nytt fint teleobjektiv till sin feta kamera och aven jag lade lite extra slantar pa en liten kompaktkamera. Vi har lange klagat pa att vi inte kunnat ta nagra kvallsbilder eftersom vi bara har stora kameror. Hittills ar jag supernojd med min nya leksak. Pa Khaosan Road hittade jag aven varldens storsta och godaste tonfiskbaguette.
Vi lyxade till det lite och tog nattaget ner till Suratthani. Tagen har ar inte som i Kina, dar man fick en hard, pytteliten man inte kan sitta upp i och anvanda, flackiga lakan. Har var det mjukt, brett och tagvardarna kom och baddade at en. Man fick till och med ett litet drapperi! Numera ar vi aven sa vana vid att aka tag att vi gick och lade oss med en gang och somnade innan atta. Morgonen efter var vi framme, steg av taget for att ga pa en proppfull lokalbuss in till Suratthani town. Darifran tag vi en ny buss ut till Donsak Pier och steg pa farjan till Koh Phangan. Dar traffade vi australiensaren Mark som visade oss det basta stallet att bo pa. Knappt hade vi hunnit checka in i var pyttelilla och otroligt enkla bungalow innan vi fick en ny basta van: stockholmaren Andreas, som hade gjort illa sin fot nar han kort moppe full nagra kvallar innan. Hans haltande roade oss i flera dagar.
Full Moon Partyt den 12 december var orsaken till var vallfard till Koh Phangan. Men det missade jag. Istallet lag och i sangen, magsjuk, en hel dag och och en hel natt. Och lite till. Bea hade dock jatteskoj, men lyckades pa nagot satt bli fimpad pa armen, vilket kanske inte var det roligaste som hant. Men vi skoter om det kottiga saret med sprit och jodopax och nu borjar det se jattefint ut.
Andreas skulle vidare till den nordostra delen av on, dar det tydligen skulle vara jattefint. Vi ville folja med. Och efter det var planen att aka till Koh Tao. Men som vanligt blev alla vara planer andrade, sa vi tog Andreas i handen och drog med oss honom till Koh Samui. Dar vantade Beas gamla van Moa och hennes pojkvan Andreas, som tydligen gatt fran spinkig liten pojk till stor valtranad karl sedan Bea senast sag honom. Nagot Bea kommenterade kanske lite for manga ganger de forsta 30 minutrarna. Pa farjan till Koh Samui traffade vi aven tva brottare fran Vasteras, Morgan och Jonte, som foljde med oss.
Koh Samui ar en trevlig o, speciellt nar man inte bor vid den stora, turistpackade stranden, utan vid en liten strand precis bredvid. Vi fem svenskar hyrde mopeder, korde runt som galningar och badade i vattenfall. Dar vi bodde var vi de enda gasterna, och vi blev snabbt goda vanner med agarna. En dag bestamde vi oss for att laga riktig svensk mat till dem. Sota Ning tog med oss till den lokala marknaden, dar vi skulle kopa alla ingredienser vi kunde tankas behova. Vi gick fram till en slaktare, pekade pa den enorma kobenet som hangde i en klove och sa: kan vi fa tva kilo? Det tog 10 minuter for honom att choppa den stora kottbiten till nagot som ens borjade likna kottfars. Men vi lyckades anda forvandla det till supergoda kottbullar. Till det hade vi potatismos, brunsas och gronsallad. Thailandarna tyckte om det och vi fullkomligt alskade det! Svensk mat har nog aldrig smakat sa gott.
Morgan och Jonte drog efter nagra dagar vidare till Koh Tao for att dyka, men jag och Bea stannade kvar i tva dagar till innan vi akte ner till Krabi. Andreas stannade kvar med sina nyanlanda stockholmskompisar. Val i Krabi akte vi direkt till Ao Nang dar vi motte upp kara gamla Lisa, som vi inte sett sedan vi akte fran Kina. Dagen efter tog vi en longtailboat till lilla stranden Tonsai, dar vi skulle fira jul. Vi klamde alla in oss i en pyttebungalow bakom en reggaebar och latade oss riktigt ordentligt i flera dagar. Strax efter kom Morgan och Jonte och aven Lisas van fran Kina, tysken Felix.
Pa julafton akte vi in till Ao Nang igen, staden, unnade oss lite internettid, kopte sma klappar till varandra och at jattegoda mackor. Pa kvallen blev det julklappsutdelning med rim, kycklingklubba och sticky rice till julmiddag och sjalvklart den nodvandiga Mekongwhiskeyn med redbull och cola som gloggsubstitut. Mor min skickade bilder pa granen, paket, skinkan och allt sant dar som ger mig en san acklig hemlangtan men jag forsokte ignorera det sa mycket som mojligt. Visst kandes det konstigt att inte vara hemma, men jag hade anda en riktigt, riktigt mysig jul.
Nu befinner vi oss pa Koh Phi Phi, dar vi antagligen stannar over nyar. Det kanns som om vi rest till Sverige, for alla har ar svenskar. Men det verkar mysigt. Vi unnade oss en riktigt dyr middag (40kr, hor och hapna!) for grabbarna, som inte ar sarskilt vana backpackers, maste ju fa sin lyx ibland. De aker till Bangkok innan nyar, men vi stannar kvar.
Den tredje januari ska vi vara ute ur landet, jag och Bea. Jag vet att jag sa att vi ska tillbaka till Kambodja, men som sagt andrar vi vara planer hela tiden. Vi ska nagon helt annanstans. Jag ska inte ens beratta var. Ni kan fa fundera pa det ett tag. Till nasta inlagg, kanske.
Hoppas ni alla hade en riktigt GOD JUL och far ett otroligt GOTT NYTT AR dar hemma.
Ni vet att jag alskar er.
Linda
Sihanoukville
Sihanoukville, i sodra Kambodja, ar paradiset! Eller, ja, det finns sakert battre stallen och jag vet att jag kommer anvanda ordet paradis flitigt hadanefter, men det ar underbart. Vi har stannat har i tio dagar, och for varje dag har det blivit slappare och slappare. Vi borjade med en natt pa Chivas Shack, precis pa stranden. Dar traffade vi upp Annas gamla transsibiriskapolare, grabbganget, och aven Emelie, Elin och Ida, vara vanner som vi traffade for fjarde gangen nu. Chivas var ett bra stalle, med varldens godaste amok genom tiderna (kokosmjolkscurry), men vi stannade dar for bara en natt.
Lite lange bort pa stranden hittade vi andra stallen som erbjuder gratis boende, sa lange man koper nagonting varje dag. Det maste inte vara mycket, en fruktshake for en dollar kanske. Vi tyckte det lat super! Vi hittade till och med ett stalle dar vi fick ett eget rum med myggnat, flakt och las. De andra stallena var bara en stor vind med madrasser pa golvet. Ah, sa nojda vi var. Dagarna, och kvallarna, spenderade vi pa ett sadant stalle, Khins Shack, dar vara israeliska vanner fran Kampot bodde. Vi flyttade dit efter ett tag. Pa kvallarna dukade barerna upp for seafoodBBQ dar man kunde fa hela fiskar, rakor, blackfisk och allt mojligt. Tre dollar. Succen var ett faktum.
En kvall hade Beata och jag picknick pa stranden. Vi hade varit ute pa stan och kopt tva flaskor vin, ost och ett jattestort, gott brod. Det kunde inte ha blivit mer romantiskt, med solnedgangen vid horisonten och den fina musiken fran en bar inte sa langt ifran. Om bara inte alla myggor hade varit dar, sa hade det varit perfekt. Vi satt pa stranden i en kvart, sedan stod vi inte ut langre. Ovanfor vara huvuden hade vi en hel svarm av myggor som alla gjorde sig redo for att ata upp oss. Var myggspray ar slut, vilket gor oss till ett latt byte. Inga malariapiller tar vi heller. Det blev till att springa darifran och ta skydd inomhus. Och sa blev det med den romantiska picknicken.
Nagra ganger gick vi till en lilla biografen har, dar de visar fyra filmer om dagen. Det var ingen vanlig biosalong utan man satt i underbara korgfatoljer och soffor, precis som pa stranden. Ni kan ju ana hur manga ganger jag gick dit...
Maten var fantastisk, vattnet var varmt, sallskapet oslagbart. Sa underbart att vi skulle kunna stanna i evigheter. Just darfor har vi tankt ut en ny resplan: efter en manad i Thailand aker vi tillbaka hit, till Kambodja. Vi aker forst till Siem Reap och ser Angkor Wat, for det ar olagligt att missa har vi forstat. Sedan till Phnom Penh i nagra dagar, Kampot igen efter det och till slut tillbaka till SIhanoukville dar vi ska stanna i en manad. VI tankte forsoka fixa jobb pa en bar har, vilket vi hort inte kommer bli ett problem over huvud taget. Jag langtar redan. Och efter allt det har aker vi till Laos for att sedan beta av norra Thailand. Om jag nu hinner det, ska vara i Australien i borjan av mars har jag bestamt. Far se hur det blir.
Nu ska jag ga och kopa bussbiljetter till Bangkok. Vi aker imorgon bitti, efter en supergod frukost pa var franska lilla bistro.
