Livet i en ryggsäck

En regnig dag i Xian sa vi hejda till Lisa, som skulle ta sig ner till Kunming alldeles ensam, medan Beata och jag akte vidare till Shanghai. Vi hade kopt varsin sovbiljett pa taget som skulle ta ca 18 timmar. Eftersom det var min forsta tagresa inom Kina visste jag inte riktigt vad jag skulle forvanta mig, kanske skulle det se ut som pa transsibiriska. Men icke. Dessa vagnar var helt oppna, utan kupeer och dorrar, bara en lang korridor och sangar pa ena sidan. Tre sangar pa hojden. Vi fick varsin overslaf, en bit ifran varandra. Det gick inte att sitta upp i sangarna och lakanen hade nog redan anvants nagra ganger. Men vi var nojda och glada. Som de enda vasterlanningar, och aven kvinnor, i vagnen satte vi oss vid fonstret och tog fram vart resealfapet (det basta kop jag nagonsin gjort). Jag tror aldrig kineser blivit sa fascinerade av ett spel, nagonsin. Under hela spelet hade vi ett dussin man tittandes over vara axlar for att forsoka forsta vad vi gjorde. Sedan grattade de mig ordentligt nar jag vann.

Vi kom fram till Shanghai mitt pa dagen och akte direkt till vart hostel som kandes mer som ett hotell. Riktigt lyxigt, om man tanker som vi. Det delade badrummet var helkaklat med sittoaletter och tva fina duschar med varmvatten. Hurra. Vi var helt ensamma om att bo i vart stora attabaddsrum och det kandes helt underbart. Dagen efter kom en tjej fran receptionen fram till oss och berattade att det flyttat in fem grabbar i vart rum, och om vi ville kunde vi fa byta till ett fyrbaddsrum till samma pris. Kor till, sa vi, och vips vart vi uppgraderade. Super.
Foljande dagar spenderades pa det lataste viset med langa sovmornar (eller, vi gick upp tidigt for att kunna ata av frukosten som var gratis, men sedan gick vi och la oss igen) och fika i parker. Shanghai ar stort och fint, paminner lite om New York men ar mycket ljusare. Valdigt okinesiskt, dock.



Efter nagra dagar fick vi ett sms fran var transsibiriskakompis Jens. Han var ocksa i Shanghai och ville hanga med oss vidare. Dagen efter akte vi alla till Zhouzhuang, Kinas Venedig. En pytteliten stad bara en och en halv timmas bussresa bort. Vi sag framfor oss hur vi skulle sitta hela dagarna pa mysiga sma tehus langs kanalerna och bara leva livet i nagra dagar. Tyvarr hade vi inte last pa ordentligt. For att komma in i staden behovde man betala intrade, 100 yuan (100kr) per dag. Sedan var det gratis att ga in i alla museum och tempel inne i staden. Vi gick in en dag, men det fick racka. Visst var det haftigt och vackert, alla kanalerna, broarna och de sma batarna, men det var knappast vart 100kr. Vi drog vidare till Suzhou.

Suzhou ar en helt fantastiskt underbar stad som vi skulle kunna stanna evigheter i. Vad det finns for sevardheter har vi ingen aning om, for vi bryr oss inte om sant, men man trottnar inte pa staden. Andra dagen akte Jens vidare pa egen hand, men samtidigt checkade tva svenska tjejer in som vi blev bra kompisar med, Emeli och Elin fran Vastervik. Det visade sig att vi har en gemensam van: Bjorn. Varlden ar sa sjukt liten! VI hyrde cyklar tillsammans och korde runt i staden en hel dag, drack te, spelade biljard och hade det riktigt mysigt. Pa kvallen gick vi till en gata som Beata och jag hittat, den perfekta matgatan. Hit gar vi varje kvall och ater street food, en hel middag for 4kr. Helt galet. Och galet gott! Dumplings och lammkebab och nagot slags kottfyllt, friterat brod och en massa annat. Det ar bara att peka och njuta. Numera kanner de alla igen oss och skrattar hogt varje gang vi kommer och vill ha mat. De ar nog inte alls vana vid turister.







Har skulle vi kunna stanna sa himla mycket langre, men tiden tickar ivag. Imorgon, lordag, aker vi tillbaka till Shanghai for att kopa tagbiljetter till Hongkong. Dar maste vi vara senast den 23, for da gar vart visum ut. I Hongkong stannar vi nog i tva natter innan vi aker in i Kina igen.

Jag alskar Kina.