Livet i en ryggsäck

Mitt namn ar Linda. Jag ar 19 ar gammal och kanner mig ganska vuxen. I sex manader har jag varit pa resande fot genom Asien, alltsa ar jag numera en ganska erfaren backpacker, som varit med om bade det ena och det andra. Dock far jag fortfarande denna magkansla, ett illavarslande pirr, varje gang jag maste satta mig pa ett flygplan. Resfeber, javisst, det far ju alla. Inget att oroa sig for. Men jag vet, jag har lart mig, att denna kansla ar inte bara att ignorera.
For efter pirret kommer trubbel.

Jag hade bokat tre olika flygbiljetter for att ta mig fran Bangkok till Cairns. Bangkok-Kuala Lumpur-Brisbane-Cairns. Det hela skulle ta runt 21 timmar. Nu ar flyget inte direkt mitt favorittransportmedel, jag far alltid problem med trycket i oronen vilket gor otroligt ont. Ibland verkar det aven som om jag aldrig har hort talas om ordet talamod, till exempel i incheckningskoer, passkontroller och bagagehamtningen. Mina tre flygbiljetter innebar nu att jag skulle bli tvungen att checka in tre ganger, hamta bagaget tre ganger och ga igenom fyra passkontroller och tull.

Jag bestamde mig for att vara positiv genom hela resan. Mina sista slantar la jag pa en dundergod tonfiskmacka (Kaosan road) och en enorm chokladkaka. Forsta flygresan avklarades, utan problem. Hamtade bagaget, gick till avgangshallen och checkade in igen, utan problem. Pa den atta timmar langa resan fran Malaysia till Australien bestamde jag mig for att inte ens forsoka sova. Istallet unnade jag mig ett par horlurar och en hel natts filmtittande for 70kr. Pa budgetflyg maste man betala for sant. Det blev Twilight och Australia, som jag inte sett innan med hort sa bra om. De var lika bra som alla sager. Genom mitt fonster kunde jag se hur det blixtrade till uppe bland molnen, och senare kom soluppgangen och tjena, vad vackert landskap. Kvinnan bredvid mig gav mig en kitkat.

Aterigen blev det passkontroller och evigheters vantan. I Australien verkar man tycka om att dubbelkolla allting. Efter jag visat mitt pass och fatt min stampel skulle en annan man kontrollera att jag fatt en stampel, och efter det skulle en tredje man kolla pa alla stamplat i hela passet. Och jag hade hunnit samla pa mig en hel del stamplar vid det har laget. Jag var trott och hungrig efter att inte ha sovit eller atit sedan Bangkok.
"Ryssland, ja, det ar ju nara dig..." sager mannen och bladdrar vidare. Ibland stirrar han lange. Han ser skeptisk ut. Nar han kommer till mitt indiska visum ar han tyst ett tag. Bara tittar. Sedan sager han, misstanksamt "mhm.. Bangladesh..."
Till slut blev han klar och jag fick hamta mitt bagage. Kontroll efter kontroll, rotande i vaskan och konstiga blickar pa mitt svenska godis. Antligen ute. Bara att checka in igen da. Traskade vidare till avgangshallen och stallde mig i den langsta ko jag nagonsin statt i. Men jag var van vid detta nu. En evighet gick forbi och jag kom fram till disken. Stallde vaskan pa bandet och lamnade fram pass och biljett. Allting gick sa smidigt och pirret var nastan helt borta nu. Plotsligt kom det tillbaka som ett knutnavsslag i solar plexus.
Jag var pa fel flygplats.

"Du ska flyga fran Brisbane," sager kvinnan. "Detta ar Gold Coast."
Panik. Pa min biljett stod det Gold Coast (Brisbane). Jag hade missuppfattat.
"Jaha," sager jag. "Vad ska jag gora nu?"
"Ja, du... du skulle ju kunna aka dit."

Sa jag sprang genom flygplatsen, pa jakt efter en bankomat. Sa fort man bara kan springa med en 12-kilosvaska och en yogamatta pa ryggen. Upp pa bussen. Vantade i en halvtimma pa bussen till tagstationen. Bussen tog 45 minuter. Pa taget fick jag vanta ytterligare en halvtimma. Mannen bredvid mig valkomnade mig till Australien. En japansk tjej bjod mig pa japanskt godis. Hon tyckte inte om saltlakrits. 90 minuter senare stod jag antligen pa ratt flygplats. Men det var for sent. Planet hade precis lyft. Skamset gick jag fram till servicedisken.

"Jag missade mitt plan..."
"Det gor inget, du kan ta nasta, det gar om tre timmar."
Hurra!
Sa efter 36 timmar utan somn eller mat kom jag antligen fram till Cairns. 100 dollar fattigare.
Stephanie kande inte igen mig nar jag stod utanfor hostelet och vinkade.