Livet i en ryggsäck

Forestall dig att du bor pa ett tag. Ni ar fyra stycken som delar pa tre kvadratmeter, fast oftast ar ni sju inne i den lilla kupen. Med snitthastigheten 70 kilometer i timmen ror du dig langsamt osterut, fran Moskva och ut i ingenmansland.
Genom fonstret ser du det vackra sibiriska landskapet susa forbi, de oppna falten, bjorkarna och aven de sma ryska byarna med fallfardiga hus och splitter nya bilar.
Det ar nu dag tre av fyra pa tagresan men du har fortfarande inte stallt om dig till ratt tidzon. Du har egentligen inte ens en aning om vad klockan ar. Ska du tanka Sverigetid, Moskvatid, lokal tid eller kanske Pekingtid? Du ger upp. Nar tagvardinnan kommer med frukostladorna bestande av choklad, ketchup och te (som tydligen ingick i biljetten) sover du fortfarande. Du vaknar lagom till lunchladans ankomst. Men det funkar bra. Nar du ar trott sa tar du en tupplur, nar du ar hungrig sa lagar du till nudlar eller brer pa lite tubost pa ett knackebrod.
Taget saktar in lite grann och stannar till slut. En ny station. Du tittar ut genom fonstret och ser nagra sota sma gummor fran trakten sta redo pa perrongen med sina sma bord. Laddade med nudlar, ol, rokt fisk, korv och andra smaskiga lackerheter. Ni skyndar er pa med skor och jacka, hanger kamerorna over axeln och ger er ut pa en snabb shoppingtur. Nar taget 20 minuter senare borjar rora sig igen har ni kupen full med mat och dryck. I samovaren i ena anden av vagnen hamtar ni kokande vatten och fixar till lite nudlar och te. Till efterratt blir det en liten chokladbit. Den trevliga ryska tagvardinnan med guldtander kommer forbi med en plastpase och hamtar upp ert skrap. Hon ar lite barsk, men ni tror anda att hon innerst inne tycker om er. Ibland ler hon, men det ar inte ofta. Hon sager mest nagot pa ryska och ni svarar med forvirrade blickar. Sedan gar hon. Funkar bra.
Under stoppet har toaletterna varit lasta. Men en stund efterat oppnas de igen. Eftersom sjalva spolannorningen ar en liten spak vid golvet, som helt enkelt oppnar hela toaletten och tommer ut allting pa sparet far man bara anvanda dem nar taget kommit en bit bort fran stationerna. Att det sedan toms ut mitt i sibirien, dar det faktiskt ocksa bor folk, ar det ingen som bryr sig om. Om det finns toapapper blir ni glada. Annars har ni en reservrulle som du snodde med dig fran ett cafe i Tallinn.
Du trivs pa taget. Det ar lugnt och skont. Fridfullt. Sallskapet ar verkligen inte att klaga pa. En kvall efter nagra ryska Baltika (mycket god ol) fick ni for er att alla skulle ta varsitt varv och dela ut komplimanger till var och en. Det var en trevlig kvall. Du kanner att du verkligen kommer sakna ganget nar ni splittras i Peking om nagra veckor.
Taget ror sig langsamt vidare osterut, ut i ingenstans. Du har aldrig tyckt sa bra om att aka tag.